Nu finns vi här istället i en helt nystartad blogg

http://sluggster.blogs.se/

Välkommen till oss

Herre Gud så mätt jag är! Vilken mat vi fick hos Anjou och Rakesh, helt fantastisk.

Anjou’s man (Anjou jobbar hos oss) hade öppningsfest för sin nyöppnade restaurang idag. Dom ska servera wok och Thaimat. Men idag var det indisk mat som stod på menyn och vilken mat vi fick!
Visst har jag ätit indisk mat tidigare, men ingenting som liknade detta, det här var riktig, hemlagad, supergod mat! Vi serverades faktiskt rätten som finns på bilden, det är indisk ostcurry.

All mat var vegetarisk då deras tro påbjuder detta just vid öppningsfesten. Det var helt fashinerande att vara med och se hur en indisk präst välsignade restaurangen och ägarna (Anjou och hennes man).
Med andra ord så var det en lite udda tisdagslunch, men oerhört kul att få vara med.

Idag är det arbetsdag som gäller, både för mig och för hundarna (Sluggo och Lux).

Jag ska på invigningskalas på lunchen. Ska bli kul och riktigt gott

Ikväll är det klubben och träningsgänget som gäller. Äntligen! Det har ju varit både det ena och andra här hemma en längre tid, så vi har inte kunnat vara med på teamets träningar, men nu är det återigen dax.

Nu får jag nog på käften av min uppfödare, men jag kan fan i mig inte låta bli
Visst är Lux vacker på den här bilden? NOT!
Jag kan i alla fall avslöja att det finns fler i hans linjer som ser lite "udda" ut när de är på utställning.

Vet inte vad madamme höll på med här, tydligen var det lite tråkigt att bara köra trav, så hon la in ett hopp eller två under tiden.

Här har vi då en dam som mycket tydligt talar om vad hon tycker om utställningar, skittråkigt!

De här två damerna är mostrar till Lux (kullsystrar till Lux mamma), så det är ju inte svårt att förstå var han har fått sin stil ifrån

Trots att jag tyckte att det var riktigt kul igår på utställningen (blir ju lätt så när ens hund går bra) så måste jag säga att utställningar är en jäkla tråkig tillställning. Det är mycket vänta, det är mycket folk, det är mycket hundar och det är framförallt en jäkla massa människor som inte har koll på sina hundar.
Pinsamt var det ett par gånger runt rottisringen när det blev ett jäkla liv när hundar skulle mäta sig mot varandra. Nu var det inte det värsta jag sett, men ändå himla tråkigt.

En sak som jag har otroligt svårt för när det gäller utställningar är allt detta pyssel med hundarna, det är uppsatta öron här och där, det är hundar som går med heltäckande overaller som till och med täcker tassarna och mössor (jo jag såg en sådan Afgan igår, stackars sate i sommarvärmen) och det är människor som är rent ut sagt ogina mot varandra. En jäkla massa skitsnack runt ringarna, elaka fnitter och skadeglädje när en hund får en tvåa, och direkta osanningar när man ska förklara varför sin hund blev diskad. Usch på er så kallade hundmänniskor!

Ja då var det då dax att publicera kritiken Lux fick av den Belgiska domaren. Här kommer den:

Nice young male, but not ready, a little long in muzzle, nice topline, needs to body up. Good colour, nice tailset, proportions and angulation.
Juniorklass, 1:a pris med HP och klassvinnare.

Kanske inte riktigt då, men han var jätteduktig på utställningen. Jag fick däremot lite skäll av vår uppfödare för att jag inte lärt honom stå på kommando. Vad förväntar hon sig, hon kan inte få allt

I vilket fall som helst, vi blev upplockade strax efter 7 igår morse och stack iväg till Österbybruk.
Naturligtvis var vi ute i sista sekund, så vår käre uppfödare fick ta Lux med alla papper och rusa in via vaccinationskontroll och bort till ringen. Han var snabbt inne så jag fick tyvärr inte fram kameran, så några bilder från ringen finns det inte.

I Lux’s klass var dom bara två. Domaren, en Belgiska, var stentuff och meddelade omgående att hon inte accepterade dubbelhandling och inte heller hundar som gör utfall mot andra hundar eller människor.
Först ut var då Lux. Han var lite stissig (gud så konstigt eftersom han har vilat i en vecka) och tyckte väl inte att han skulle stå still. Lux uppfödare berättade för domaren att det här var hans första utställning och domaren sa då ”Någon gång ska väl vara den första och han vill ju bara kela ju”.

När sedan Lotta skulle springa med Lux så laddar den andra hannen och gör ett ”herre-jösses-utfall” mot Lux. Domaren tvärvände, körde upp handen i luften och tecknade en nolla med tumme och pekfinter och skrek ”Out of the ring, the dog i disqualified!”.

Lux han travade på, helt obekymrad, han tittade inte ens till när den andra hunden slängde sig ut mot honom. Men det kanske inte är så konstigt, han är ju van vid Nikki, Sluggo och Knutte, dessutom var han överlycklig över att äntligen få röra på sig. Han passade till och med på att lägga in lite träning. Det var nästan så att jag fick en tår i ögat när han visade upp linförighet, med full kontakt i trav.

Det hela slutade med att Lux fick en ”etta” med HP och han blev ju också klassvinnare eftersom den andra hunden diskvalificerades. Domaren sa att hon inte gav CK då han inte ännu är färdig i kroppen då han är så ung. Jag lägger upp kritiken lite senare idag.

Ja, då är det dags då, att visa upp odjuret för omvärlden. I morgon är det premiär för Dexline’s Lux von Lucifer i utställningsringen. Ja, Herre Jösses!

Lux uppfödare vet att utsällningsköret inte är något som jag direkt prioriterar. Jag personligen vill inte ”ranta runt i ringen”, jag kan stå utanför och titta på, men in i ringen, dit går jag inte. Förresten har jag inget där att göra, har ingen aning om hur hunden ska stå och gå, det finns andra som är så mycket bättre på det här än vad jag är (är knappast möjligt att vara sämre än jag). Så ska han ställas ut så får hon visa honom själv.

Jag undrar jag om hon inte kommer att ångra sig när vi väl är där I och med hans vila så är han helt sjövild. Igår när vi var ute på vår rastrunda så var det en massa barn som lekte i skogen. Lux gick hela promenaden på bakbenen. I och för sig väldigt bra eftersom han då sparade på det ben han har markerat på när alla fyra fötterna är i marken.

Han är så stirrig och går bara och väntar på att någonting ska hända, händer ingenting, ja då ser han själv till att något händer. Jag har ju tidigare i veckan berättat om hur han använt soffan som velodrom, hur han snor mina kläder och far runt med dem, han jäklas med Nikki, med Sluggo, med Knutte, med husse och med mig. Han är en satans pest. Så det ska bli mycket intressant att se hur han beter sig i ringen i morgon och hur många gråa hårstrån som plötsligt växer ut på uppfödarens huvud.

Angående hältan, när jag var ute nu för en stund sedan så fanns det inte en tillstymmelse till markering i traven, trodde jag såg i syne. Bara att hålla tummarna för att det håller i sig under morgondagen också.

Familjens egen lilla fotbollshuligan hittade en riktig skatt idag under morgonpromenaden.

Vi tog en vända förbi Årsta IP som är Hammarbys träningsplan. Husse i huset är ju Bajen Fan, så det är en självklarhet att även Knutte är Bajen Fan och då MÅSTE man ju bara lägga in Årsta IP i promenadprogrammet.
Tydligen har det gått lite ”hett” till på Bajens träning, alternativt orkade ingen av de som tränade springa efter alla bollar, för en av fotbollarna låg inne i skogskanten och den hittade då Knut von Krut. Jesus så lycklig han blev. Fotbollar är Knuts liv, han bara älskar dom. Det verkar som om han tycker att det är en alldeles perfekt storlek på dem (tennisbollar är inte alls lika intressant).

Försökte bogsera Knutte förbi fotbollen men det var lögn i helvete. Försök själv dra en 50 kilo tung klump som slagit ner alla fyra fötterna i marken och bara gör sig så tung som en rottishane kan. Knut tänkte fan i mig inte överge fotbollen. Den var hans.

Han fixade och trixade, gapade och tryckte bollen mot marken och helt plötsligt står han där med bollen i käften och rumpan går som besatt på honom. Han höll på att svimma av ren pur glädje. Han hade lyckats! Insåg att slaget var förlorat, vi skulle inte komma därifrån om inte Knut fick stjäla denna boll.

Ja, ja… tänkte jag ”han är ju ett stort FAN och eftersom han inte är så intresserad av autografer, så är väl det här ett bra substitut för det”. Sagt och gjort, jag och Knut knatade iväg hemåt. Det gick fort, för nu var det tydligen otroligt viktigt att snabbt bärga och rädda det otroliga fyndet till flockens lya. Det var bara att hålla fast i kopplet och hänga på över stock och sten. Hundmötena med andra kaxiga hanar var inga som helst problem, Knut såg dem inte, han var bara fokuserad på att få hem denna underbara grej.

När vi kom hem så bar det av, rakt in i sovrummet och upp i sängen med fotbollen. När han ligger där så inser jag att det kanske inte står ”helt rätt till”. Knutte lägger båda tassarna på bollen och ruckar, bollen sitter kvar i munnen. Jag kikar lite närmare… Har han fastnat? Jajjemensan! Knutte har i sin iver att få in fotbollen i munnen (hårt pumpad fotboll) lyckats trycka in bollen och kilat fast den med käkarna helt uppspärrade. Det här innebar då att bollen satt som gjuten i käften på Knut. Det var bara för mig att ta tag i fotbollen med båda händerna och vicka och rucka den från sida till sida och efter en liten stund så ploppade det till och huggisarna släppte sitt grepp om dyrbarheten. Knutte… han var lika strålande glad under hela operationen. Gjorde tydligen ingenting att bollen fastnade i käften, det var ju Bajens A-lag som sparkat runt med den

Känns som om en bra dag ligger jäkligt långt bort…

Gick inte och la mig förrän vid 1-tiden inatt, tänkte att ”jag är ju ledig i morgon och kan sova hur länge jag vill”. Jo hej du!
03:30 blir jag brutalt väckt av en tass som smäller ner rakt i ansiktet. ”Matte det är panik! Jag måste uuuuut!”
Sluggo med sitt inte helt mjuka sätt att väcka en när han vill något, var dålig i magen.
Stapplar ut, supertrött, har ju bara sovit i dryga två timmar. Sluggo gör det han ska och vi går in igen.

Schmackabang! En tass landar rakt över ansiktet igen. Klockan är nu 04:30 och det är återigen läge att snabbt dra på sig joggingbrallorna och en tröja för att rusa ut med Sluggo. Yrar in och ner i sängen igen och somnar om.

Tjoff! Ännu en gång får jag en tass rakt över ansiktet, nu har klockan hunnit bli 05:30. På med mjukbrallorna och tröjan och ut med Sluggo. In och ner i sängen igen.

Schmock! Då var det dax igen. Klockan har faktiskt hunnit bli 06:30. Drar på mig kläder, går ut med Sluggo och ger upp drömmen om en sovmorgon. Sätter på kaffe när vi kommer in och här sitter jag nu. Skittrött, framför datorn en tidig lördagmorgon.

Fredagsmys, det är det bästa hundarna vet *nynnar reklamjingeln med min egen text*.
Då vankas det märgben (kanske inte lika stora som det här som Knutte käkade på en fredag vid torpet) men ändå rejält stora och härligt färska.

Själv har jag faktiskt varit sådär nyttig som jag bestämt att jag skulle vara.
Jag fick en quinoasallad med slätbladig persilja, mynta, citron, chili, knipplök och olivolja. Jag fick också champinjoner, tomat och fetaost. Gott!

Husse i huset är ute med en kompis och käkar, förmodligen slinker väl en och annan öl ner också

Nu står kaffe på schemat och sedan blir det några rundor i skogen innan jag tänker ha mitt fredagsmys i TV-soffan. Ska ha en riktig slapparkväll. Känner jag mig själv så lär jag väl springa till laptopen både en och annan gång också